full punch i tre dagar - så var den julen slut

Dessa moderna familjer som existerar idag, Vi flänger runt mer än nånsin för att hälsa på alla. Par separerar, träffar nya och vips är det en hel släkt till och hälsa på. Julens dagar bara svischar förbi. För min del började den med att hälsa på min pappa som faktiskt är bland det värsta jag vet. När jag ser min pappa så gör det så där ont i hjärtat. Han sitter och stirrar ut i tomma intet, blicken är borta och det känns bara som ett skal. Jag pratar med honom och får en tom blick tillbaka, inget leende, inget alls! Han sitter mest och sover och biter sig i ena fingret. När jag berättar för personalen hur pappa var som person när han inte hade Alzheimer DÅ ser jag ett leende men bara för en kort sekund, det är det enda jag får av min pappa i dessa dagar. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Alzheimer är en fruktansvärd och hemsk sjukdom. Får jag denna sjukdom vill jag bli ihjälslagen.

Iväg till mamma och där är Molly redan för hon vill inte hälsa på morfar längre. Avnjuter en lunch med samtidig utdelning av julklappar sen blir det självklart tradition med Kalle Anka. Programmet är slut och Molly ska iväg till sin pappa och jag tar en promenad till min andra familj :-) Marianne och Karin med deras släkt och respektive. Äter igen för att sedan ha intressanta diskussioner. Svisch säger det sen är klockan 20.30 då vill jag hem till min lugna vrå.

Juldagen tillbringar jag med två utav mina bästa vänner som är syskon Therese och Tina, har blivit hembjuden till deras mamma som blev änka i oktober. Det är deras första jul utan deras pappa. Förändringar, funderingar och hjärtesorg! Vi har en trevlig lunch. Vi småpratar sen är det dax för en promenad igen, hem till min lägenhet och soffan.



sen är det full punch i två dagar. Det här är hela ligan som jobbade på annandagen.
Västerås butiken ligger på topp, 1:a i norden en utav dagarna.
Det fullkomligt vällde in folk när vi öppnade på annandagen.
Om jag är trött i benen?
dunkar Michael Jordan :-)



Jag var förbi Sonias grav på juldagen, den var lika fin som alltid. Platsen känns så varm precis som hon var som person. När jag stod där så började solen lysa igen. Jag är som jag är men jag tror hon finns där uppe!!

Tänk att julen innebär svåra stunder och massa glädje. Det gäller och hitta en bra kombination för dessa. Nu är julen över för denna gång. Högprioritet nu är: VILA!

bra grejer som har hänt:
MYCKE respons från vår fest
träffat många goda vänner
klirr i kassan
fint sms och trevligt besök
jobbat med ett härligt tjejgäng
mat....
godis...
julmust...

psst: lite ledsen i ögat, min kamera har gått sönder...

Kommentarer
Postat av: Vania

Tack söta du för att du besöker min syster grav så frekvent och smyckar den med ljus. Stora kram till dig!!

2008-12-29 @ 19:49:27
URL: http://vaniasyster.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0