en långfredag i positiv anda

Jaha då hade jag samlat ihop mig för att hälsa på min pappa. Jag vet aldrig vilket tillstånd han är i, om han kommer att känna igen mig eller inte! Idag vart jag glatt överraskad, första gången på väldigt väldigt länge sa han fem hela meningar. Han var så glad och se mig, han lyser i ögonen. Han skojade t o m med mig, som den älskade pappa jag alltid har haft. Jag sa till honom: pappa du har alltid varit snygg. Han svarade: ja mer eller mindre :-). Vissa Alzheimerpatienter får inte bromsmediciner men pappa får det. Jag säger som jag alltid har sagt Alzheimer är jävla sjukdom. Han både finns och inte finns. Han bara är. Visst saknar jag våra samtal och diskusisioner, min pappa har alltid varit mitt stora stöd i livet. Men livet måste gå vidare fast jag har en stor sorg i mitt hjärta. En sak är säker får jag Alzheimer kan någon vara snäll och slå ihjäl mig? jag vill inte att mitt liv ska sluta med Alzheimer. Jag har pratat med överläkaren på geriatriska och han säger att det INTE är ärftligt. Det är bra och ha den kunskapen när man pratar med amatörläkare som tror de kan allt.

image645

min älskade pappa

image643

På en trevlig fika på Ankaret med en underbar personal

image644

far och dotter

image646

jag, pappa och mamma

tre positiva saker idag:

1) min pappa var jättepigg
2) tillskott i kassan PLUS en promme i kylan
3) Let`s dance :-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0