lottak

Livet är en fest och jag är bjuden!

Farväl Sonia

Jag vaknade i natt med en stor klump i magen, kunde inte sova, tankarna for iväg hela tiden. Somnade i alla fall om. Sen har hela dagen varit en evig väntan på något som jag vet är bland de värsta jag förhoppningsvis kommer att gå igenom. När jag skulle köpa min handbukett så brände tårarna redan i ögonen. När sedan Lotta och Bodas hämtade mig så kom den där hemska känslan. Vägen till kyrkan kändes lång. När jag sen klev ur bilen och såg alla unga människor, så började tårarna rinna. Alla kramades och grät. För att sedan bege sig in i kyrkan och mötas av Sonias sambo, systrar och mamma och pappa så brast allt. Det var verkligen som att vrida på en kran, tårarna bara forskade. När vi intog kyrkan och såg kistan med alla fina blommor gjorde det så förbannat jävla ont. Det fanns ingen hejd, vi kramade och stöttade varandra. Tillsammans tog vi farväl genom att lägga handbuketten på Sonias kista. USCH vad ont det gjorde och se alla underbara människor så ledsna och förtvivlade. Begravningen var ljus och fin. Det blev ett smärtsamt och fint farväl till denna  underbara människa. Min dikt till Sonia läste jag upp på begravningskaffet.

*********************************************

En ung vacker, klok kvinna har lämnat denna jord

och jag har svårt att finna ord

Du var godhjärtad, storsint och generös

en helt fantastisk tös

Hur du försökte peppa alla andra

när du själv hade en svår väg att vandra

Komplimanger strödde du som rosenblad

och jag om ditt tillfrisknande bad

Hela tiden fanns hoppet hos denna underbara tjej

något som hon överförde på mig

Guld var färgen på ditt hjärta

det gjorde ont och se all din smärta

Ditt skrivande var av allra högsta kvalité

Det var ganska lätt och se

Sorgen är svår att bära

För alla nära och kära

Nu din smärta är över

och vi som är kvar varandra behöver

Att försöka hitta styrka och kraft

och att minnas alla härliga stunder vi med dig har haft

det var tillåtet och fotografera









sov gott älskade Sonia.
Vilken fin begravning precis som du hade velat.
Jag glömmer dig aldrig och din storsinthet nämndes gång på gång.
VILA I FRID

Tårarna rinner........vilken fin dikt du skrivit till Sonia. O du kan tro att hon hörde den, där hon sitter o vickar på tårna.....

så fin dikten var, kände Sonia litegrann via Vania

kramar

//Ola

väldigt fin dikt ! Puss och kram till dig!

Underbara du, tack för dina fina ord om min syster och tack för att du är en sådan fin och äkta människa! Jag ska alltid tänka på dig med värme.



Stor kram

Hej Lotta!

Vilken fin dikt....jag känner inte Sonia men KÄNNER gör jag. För alla nära och kära. Livet är så himlands orättvist tycker jag.

Har själv varit på begravning där alldeles för unga lämnat jorden, och jag förstår hur du känner.



Även om jag inte känner Sonia så tänker jag på henne.



Kram Marie