Va stark?
Nu jobbar jag med människor som är långtidssjukskriva med fysiska och psykiska hinder. De berättar livsöden som gör att jag häpnar ibland. Tänk att många människor blir drabbade hela tiden ändå ser jag deras glädje, den finns där. De får en större ödmjukhet inför livet. Ska människor behöva genomgå trauman och tragedier för att ödmjukheten ska infinna sig. För mig egen del är det så, allt jag har gått igenom har gjort mig stark, inte omänsklig, men med en stor ödmjukhet inför livet.
men aldrig nånsin, aldrig, aldrig, aldrig kommer jag säga åt en person som mår dåligt:
VA STARK!!!
Det går inte och köra strutsvarianten, förr eller senare gör det sig påmint i någon form. Det har jag sett i min omgivning. Jag har min teori, gråt och få ut sorg, besvikelse, bitterhet.
För efter regn kommer solsken, ge inte upp!
