våga vara annorlunda OCH hela havet stormar
Visst gör jag lite galna saker ibland men är det livsfarligt? Ibland kanske jag ångrar mig men det är sällan. Det kanske är lite halvgalet och dra iväg ensam men jag träffar nya människor. Det är en utmaning. Nu är inte jag den blyga typen så jag kan nog prata med människor om jag vill. Åååååååå vad jag längtar till solstolen... soon very soon.
Fick tips av föreläsaren jag var på härom dagen på tal om människor som anses vara udda. Kolla in länken och lyssna!
http://www.youtube.com/watch?v=4oAB83Z1ydE
Tre positiva saker idag:
1) fikat med två av småttingarna från Mdh
2) klippt till
3) bra datautbildning
Är du egentligen så annorlunda? I unga människors ögon kanske som ej funnit sitt inre.
Det du skriver stämmer in på hur de flesta är tycker jag!
Oavsett ålder o kön. Vi är alla lite crazy! Och alla kvinnor man möter mellan 35¨+ är ju crazy och livslevande.
Ibland kanske man inte ska analysera så mkt utan bara vara precis som den man vill vara och är.
Många av min kvinnliga kontakter är som du så ger sken av att vara och alltså helt normala!!!!
Kram
Fy för egocentriska, martyriska, tyck-så-synd-om-mig-fast-det-egentligen-inte-är-synd-om-mig bekräftelseknarkare! (själv är jag en sockerknarkare förvisso, men jag försöker ta mig ur det nu. *s*)
Energitjuvar och de som man konstant måste ge uppmärksamhet genom att bekräfta att de är snygga, smala, smarta bla bla bla är verkligen bland det värsta som jag vet. Jag instämmer till fullo att alla behöver bekräftelse i olika skala, men det finns ju gränser. Jag har inga svårigheter med någon som har ett enormt bekräftelsebehov när den personen är medveten om att det är ett problem så att man/jag kan försöka hjälpa denna person eller kunna prata om det.
Men urk för sådana som antingen ska fiska efter någon slags bekräftelse (och det kan ju vara lite charmigt någon enstaka gång, men då med betoning på enstaka) när det är så uppenbart oäkta eller sådana som helt enkelt försöker kräva bekräftelse på beställning - jag får en allergichock!
Men jag har också blivit ganska duktig på att hantera 'sådana'. Jag låter alla andra sköta fjäskandet i stället (hihi) och säger ingenting alls själv alternativt ser dessa personer på mig att jag så seriöst blir alldeles ställd och chockad bara av att få själva frågan att stämningen blir obekväm. Alternativ tre är att jag mumlar något knappt hörbart och nummer fyra är att jag helt enkelt bara är spydig och säger: "Vill du få bekräftat att 170 cm långa du är smal som väger 49 kilo fast du redan vet om att du är smalast av alla här i kväll? Skämtar du? Jag tycker att du är smällfet och borde börja banta ned dig tio kilo. Minst!"
:-) Man kanske inte kan kalla mig för en psykolog direkt och det är ju inte direkt som så att jag är elak det första jag är. Jag brukar kämpa ett ganska bra tag att nå fram till dessa människor, men sedan gör jag en helomvändning i stället.
Sedan: annorlunda är inte alltid detsamma som bra, men i ditt fall är Lotta synonymt med bra. Sedan kanske man aldrig kan veta vad någon menar med ordet "annorlunda" om inte en förklaring kommer på köpet. *ler*
Gällande bikini: I here you sister! Och när det väl börjar komma lite större bikiniöverdelar så är de antingen gjorda för onaturliga bröst som en annan ändå inte kan använda eller så är de gjorda för de som är 80+. Jag kommer aldrig någonsin förstå att klädbranschen fortfarande inte har blivit smartare än så. Inte ens en sådan stor klädkedja som H&M har ju bikiniöverdelar större än 80C. Det är ju skamligt! *gnisslar tänderna*
Hoppas att din resa blir alldeles förtrollande, trots bikiniproblemen.
Stora kramar!