jag vet vem som tänder stjärnorna!

Den här sommaren har verkligen gett mig perspektiv på en massa saker. Det sägs att vi människor blir klokare med åren och nu känner jag verkligen att det stämmer. Den här sommaren har varit en utav de sämsta somrar jag upplevt och då tänker jag på min arbetslöshet. Det är surt att behöva gå arbetslös när jag har 3,5 års högskolestudier och studielån att betala tillbaka. Hur tänker man egentligen när jag och a-lagarna på stan får ut ungefär samma summa varje månad? hmmm... pengar är defintivt inte allt men den som säger det vet nog inte vad det handlar om .... Lev på 9500-10000 i månaden så får ni se.

Min arbetslöshet har givit mig perspektiv på HÄR OCH NU. Visst vill jag kika tillbaka när jag jobbade heltid och det flöt på, visst vill jag blicka framåt och drömma, snart har jag ett heltidsjobb MEN jag är här och nu och jag är arbetslös. Nu till det allra viktigaste jag är frisk, många av mina nära och kära är friska förutom min älskade pappa som har alzheimer. I dagsläget vill jag inte alls hälsa på min pappa för jag blir bara ledsen och det är inte vad jag behöver nu.

Hälsan för oss vidare i livet och genom att jag har följt Sonias kamp mot hennes obotliga cancer, har även hennes sjukdom gett mig perspektiv. Hur en människa kan vara så storsint in i det sista finner jag i dagsläget inga ord för men jag ska tänka på hur formuleringen angående Sonia ska framföras. Det sista mötet jag och Lotta P hade med Sonia hemma hos henne visade hennes enorma smärtor. Hon var så intresserad av hur det gick för mig och mitt jobbletade. Vilket jag tyckte var totalt oviktigt i det här läget. Hon erbjöd så mycket till mig sista tiden som den underbara människa hon va. Jag är glad att jag fick tala om för henne hur underbar jag upplevde henne och hur enorm hon var på att skriva. Jag tyckte hon skulle publicera allt hon hade skrivit om sin sjukdom. Hennes skrivande var ett mästerverk!

Sista mötet med Sonia spelade vi Buzz som hon vann, vi drack coca-cola, åt Ballerina kex och glass. Hon hade en hel kartong med kläder som vi packade upp. Samma dag hade hon fått reda på att cellgifterna inte tog. Det brände i mina ögon när jag satt där men jag kämpade emot för det var Sonia som behövde stöd. När vi gick därifrån var vi ledsna, vi tänkte att nu är det inte så länge kvar. Jag är tacksam att jag fick ett sista möte med henne trots hennes smärtor.

En sak är säker: Jag vet vem som tänder stjärnorna!!! Sonia har fått en ny uppgift i himlen!!

****************************



George Clooney har fått konkurrens... Gerard Butler!!
efter ha sett filmen P.S I Love You
är jag skapligt såld, både på filmen och honom
en suveränt fin dramakomedi

bra grejer idag:

filmen P:S I Love You
vilat och hämtat krafter



GODAST - drick den riktigt iskall...





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0