lottak

Idag har vi haft begravning för min älskade pappa. Vi fick gå in i kyrkan innan de började spelade. Kistan dekorerades med ett vackert foto. Vi hade valt att spela

"Time to say goodbye",
"Du vet väl om att du är värdefull"
"För kärlekens skull"
"Nu tändas tusen juleljus"
samt
"Stardust" (det var mamma och pappas låt)

Det var ett vackert avsked, musiken var så fantastiskt fin. Nu känner jag mig lättad, känns som jag tappat 10 kg. Jag har redan sörjt många år så det blev inte lika sorgligt.
Det var vackert, det var fridfullt, det var lättsamt!

Nu sover min pappa gott och slipper sitt lidande!

http://www.youtube.com/watch?v=pYImEf_-km0

Hello Africa!!

Tack för den fantastiska resan och att jag blev fick komma och hälsa på!

Vila i frid - TS

Jag känner mig oerhört lättad, är glad och samtidigt har jag sorg.
Det är många känslor som ska samsas i mig.
Att vara stark handlar om att gråta när det behövs och det gör jag.
Jag skrattar åt fina minnen jag och min pappa har.
Min pappa har ALLTID varit mitt stora stöd här i livet, han har lärt mig massor.
Tack min älskade pappa för att du gav mig så mycket kärlek, glädje, stablitet!
Det jag minns mest är hans kommentar: "det löser sig alltid"
Min pappa tillhörde eliten, helt enkelt världsklass,
och jag känner en lättnad att han finns på en bättre plats,
han finns säkert på en sommaräng med massa gullvivor som var hans favoritblommor med en whiskey,
lyssnandes på Glenn Miller.

Tillsammans sållar han sig med de andra änglarna,
Sonia, Hadar, Carina, Bettan, Jonny, Göran.
Är det undra på att det är vackert på himlen när dessa stjärnor strålar över oss?

Ditt fina leende gav oss massor av energi & kraft
Tack för alla fantastiska år vi haft

I våra hjärtan du alltid kommer finnas kvar
och där vi våra härliga minnen spar

Du gav oss kärlek, glädje och mod
Du var så vänlig och god

Dina fina ögon har slutits för gott
Du lugn & ro har fått

Via i frid älskade Make, Pappa och Morfar

(Lotta Kajving, 2010-12-13)

Min pappa somnade in 11 december 2010 efter många många års sjukdom. Det har varit en turbulent tid. I början när han försvann in i sjukdomen och var klar var den jobbigaste tiden. När han gick hemifrån och virrade bort sig, polisen fick hämta honom för han kom inte ihåg vägen hem. Sen försvann han mer och mer in i sjukdomen. De sista åren har han inte kommunicerat alls. Försök tänk efter hur det är och se en person som man älskar så mycket, sitta i rullstol, inte kan prata, ha blöjor och inte kan gå?

Jag är tacksam för alla fina år vi fick tillsammans. Jag väljer och se alla goda stunder tillsammans, för de var många. Min pappa var så generös och godhjärtad, han var glad och hjälpsam. En underbar människa. ÄNTLIGEN har han fått ro och i mig infinner sig ett enormt lugn. Vila i frid min älskade älskade pappa!

Glöm inte Alzheimer-forskningen 901119-8