lottak

Jag har i o f s åkt väldigt mycket buss i mina dagar och kommer osökt in på min bussresa i Tanzania :-) Jag bodde i Dar Es Salaam och besökte både Iringa och Arusha. Jag flög från Dar Es Salaam till Arusha och därifrån gav jag mig iväg på safari till Lake Manyara och det gudomliga Ngorongoro. Startade upp med en lunch på Ngorongoro Wildlife Lodge som har magnifik utsikt över kratern. För att sedan ta sig ner via kraterkanten (2 300 möh) och befinna sig mitt i kratern. Det är en oförglömlig upplevelse att komma ner i Ngorongorokratern (den kratern kallas Edens lustgård, eftersom det i detta begränsade område finns närmare 25 000 vilda djur.) Det var en upplevelse vill jag lova och se alla vilda djur. Hade även tur att träffa en del masaier. Hur som helst när jag skulle bege mig tillbaka till Dar Es Salaam så rådde dansken på resebyrån mig att jag skulle avvakta tills flyget gick tillbaka men han kunde inte ge mig någon tidpunkt och vilken dag flyget skulle gå tillbaka. Jag som aldrig har varit något för att vänta (vänta finns inte i min vokabulär) bestämde jag mig för att ta bussen tillbaka vilket han avrådde mig från att göra. Jag begav mig till busshållsplatsen och där var det kycklingar, grisar och alla möjliga djur. Jag hade tidigare inhandlat en afrikansk klänning, tänkte att jag inte skulle sticka ut. Jag menar jag är 177 cm och var då en riktig blondin. Hehe försöka duger ;) . Den dagen hade jag min afrikanska klänning på mig. De var fullt med folk där och jag var den enda vita personen. De tittade på mig avmätt, ingen pratade med mig. Bussen såg ut som den skulle ramla ihop när som helst men det gav jag blanka fan i. Jag hoppade på bussen för 60 svenska kronor och bussen skulle ta mig 60 mil till Dar Es Salaam. Jag försökte prata med mina medresenärer men de sa att de inte förstod engelska så jag fick sitta tyst. Vi stannade till mitt ute i bushen och uträttade våra behov och när jag klev på bussen hade en ung man tagit min plats. Jag försökte prata med honom men han bara skakade på huvudet. Alla skrattade åt mig. Jag satte mig på min hårda Samsoniteväska så jag fick blåmärken på hela låren tills vi stannade igen och då jag skyndade mig och sätta mig på min plats igen. Han sa på engelska att det var hans plats varav jag skakade på huvudet, då skrattade hela bussen åt honom. Lite payback kände jag. Efter några timmar var det mörkt och där satt jag mitt i mörkaste Afrika, ingen kommunikation, ingen telefon. Det var jag och alla medresenärer som inte ville prata med mig. Började känna mig lite illa till mods. Helt plötsligt ser jag ett blinkande sken. Vi stannade till ute i bushen igen och på skylten stod Luxury pub. Jag såg några ögonvitor i mörkret och när jag klev av bussen stod ett gäng ungdomar och klappade händer och tittade på mig och ropade : MZUNGO MZUNGO MZUNGO NU SKA DE ÄTA UPP MIG – tänkte jag. Jag var inte så stöddig det ska jag lova men de åt inte upp mig utan jag gick in på puben, alla flyttade sig när jag kom in. Kände mig som en afrikansk gudinna i min färgglada klänning ;). Fram till bardisken och drog till med: THREE FANTA PLEASE! Skyndade mig tillbaka till min plats och efter 16 långa timmar med outhärdlig hetta var jag tillbaka i Dar Es Salaam. När jag klev av bussen var jag totalt utmattad, håret låg som klistrat längs pannan och jag var genomblöt av svett. Möttes av tre busschaufförer som busvisslade åt mig. Det var väl roligt  Tillbaka till Valhalla (området där jag bodde) och möttes av en man som var, inte direkt ursinning men enormt orolig. För att inga vita människor åker buss själv i Afrika. Det ska vara du till det., sa han till mig. Där satt jag och kände mig som ett trotsigt barn. Men jäklar i gatan vilken upplevelse. By the way: Mzungo betyder viting. Hello Africa med Dr Alban för mig alltid tillbaka till Afrika. Hello Africa, tell me how you doin ;)

Ikväll kommer min goda vän träda fram i rampljuset för första gången. Hon kommer föreläsa på Stadsbiblioteket i Västerås. Hur det uppdages att henne son blivit utsatt för sexuella övergrepp av pappan. Boken hon har skrivit är mycket känslosam och självklart gripande. Idag jobbar hon aktivt för barn som blivit utsatta i BRY-Barns rättsäkerhet. Vi kan alla göra skillnad och inte blunda för det som faktiskt pågår i många hem. Välkommen till en föreläsning som berör, inspirerar och förmedlar hopp. Klockan 19.00 295 kronor, kontant betalning! https://www.facebook.com/#!/events/548735301834873/