Inspirera mera :)

Nu har jag startat min firma! Kika gärna in i Facebook! Firma Lotta Kajving heter sidan! VÄLKOMMEN! https://www.facebook.com/lotta.kajving.3?ref=tn_tnmn#!/pages/Firma-Lotta-Kajving/219679764863426

Intervjuad och fler projekt på g ;)

Jaha, då har jag gjort radiodebut :)
Egentligen inte, blev intervjuad under min tid som basketspelare men det var för längesen, så längesen.

Oj, vad tiden gick fort och det kommer mera.........
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=2986 2:05:30 in i programmet :)

Veckans gäst

Klockan 17.00
Sveriges Radio Västmanland
100,5
Jag kommer att prata om Dagens Ros i Västerås!
Du lyssnar väl?

Att åldras

Det är något vi inte kan rå på. Det är bara att acceptera säger många. Jag vet inte någon som hoppar av glädje, gör kullerbyttor och bara ler när vi ser rynkorna komma och kroppen förändras. Jag skulle vilja veta om det faktiskt finns något som tänker: JAAAAA EN RYNKA TILL!!! Det finns många många fördelar med att åldras. Allt livserfarenhet jag har samlat på mig. Jag brukar säga –I mitt gäddhäng finns det mycket livserfarenhet! För det gör det. Jag kommer inte ihåg alla jobb jag har haft men det är över trettio jobb. Alla länder jag har besökt, vet inte heller hur många dessa resor är. Det måste jag ta reda på. Mina resor i Karibien och Tanzania, alla charterresor jag gjort. Alla människor jag mött. Bra och dåliga kärleksrelationer jag har haft. Alla basketmatcher jag har spelat, vunnit och förlorat. All träning jag har genomfört både på både elitnivå och vardagsmotionär. Framför allt hur många basketskott jag har skjutit genom mitt liv. Tänk om jag hade räknat? Alla fester jag har varit på, i andra länder och överallt i Sverige. Alla dagböcker jag har skrivit. Tänk vad mycket pengar jag har lagt på att skicka vykort under år. Alla tårar som fällts över min dotters f d sjukdom, brustna relationer, arbetslöshet, tentaångest, min pappas bortgång och alla fina människor som har lämnat mig och alla andra alldeles för tidigt. Alla härliga, goda, hysteriska skratt genom åren, som gett mig magknip. Livet har inte alltid varit rättvist mot mig men den kämpe jag är och med min positiva inställning känner jag mig idag mycket trygg och lugn. Med åren blir jag alltmer känslosam. Att kunna skratta och gråta är något jag är stolt över. För jag känner känslor och tar emot dem. Ibland är det tufft det vet vi alla. När jag ska beskriva mig som ett djur, brukar jag beskriva mig som en råtta. (Äckligt va?) men förklarar att råttan är en överlevare. Vilken enorm tacksamhet jag känner för människor som uppskattar mitt sätt att vara. Häromdagen fick jag höra av en kvinna att jag utstrålar trygghet, det gjorde mig varm i hjärtat. En annan kvinna sa till mig häromdagen –Hela du är ett event! Vänliga ord är som balsam för själen och jag tänker fortsätta strö dessa omkring mig. Social kompetens är väldigt viktig för mig. Jag är ingen Moder Teresa. Jag respekterar människor men jag gillar inte alla människor men att visa respekt mot dem gör jag. Det som var viktigt för tjugo år sen är inte lika viktigt idag. Hälsan är absolut det viktigaste idag, att jag, min dotter och alla ni andra får vara friska. Mitt mantra är att alltid försöka tänka positivt så håller jag mig frisk. Det är en utmaning ibland men det är en träningssak.
 

Hello Africa - tell me how you doin ;)

Jag har i o f s åkt väldigt mycket buss i mina dagar och kommer osökt in på min bussresa i Tanzania :-) Jag bodde i Dar Es Salaam och besökte både Iringa och Arusha. Jag flög från Dar Es Salaam till Arusha och därifrån gav jag mig iväg på safari till Lake Manyara och det gudomliga Ngorongoro. Startade upp med en lunch på Ngorongoro Wildlife Lodge som har magnifik utsikt över kratern. För att sedan ta sig ner via kraterkanten (2 300 möh) och befinna sig mitt i kratern. Det är en oförglömlig upplevelse att komma ner i Ngorongorokratern (den kratern kallas Edens lustgård, eftersom det i detta begränsade område finns närmare 25 000 vilda djur.) Det var en upplevelse vill jag lova och se alla vilda djur. Hade även tur att träffa en del masaier. Hur som helst när jag skulle bege mig tillbaka till Dar Es Salaam så rådde dansken på resebyrån mig att jag skulle avvakta tills flyget gick tillbaka men han kunde inte ge mig någon tidpunkt och vilken dag flyget skulle gå tillbaka. Jag som aldrig har varit något för att vänta (vänta finns inte i min vokabulär) bestämde jag mig för att ta bussen tillbaka vilket han avrådde mig från att göra. Jag begav mig till busshållsplatsen och där var det kycklingar, grisar och alla möjliga djur. Jag hade tidigare inhandlat en afrikansk klänning, tänkte att jag inte skulle sticka ut. Jag menar jag är 177 cm och var då en riktig blondin. Hehe försöka duger ;) . Den dagen hade jag min afrikanska klänning på mig. De var fullt med folk där och jag var den enda vita personen. De tittade på mig avmätt, ingen pratade med mig. Bussen såg ut som den skulle ramla ihop när som helst men det gav jag blanka fan i. Jag hoppade på bussen för 60 svenska kronor och bussen skulle ta mig 60 mil till Dar Es Salaam. Jag försökte prata med mina medresenärer men de sa att de inte förstod engelska så jag fick sitta tyst. Vi stannade till mitt ute i bushen och uträttade våra behov och när jag klev på bussen hade en ung man tagit min plats. Jag försökte prata med honom men han bara skakade på huvudet. Alla skrattade åt mig. Jag satte mig på min hårda Samsoniteväska så jag fick blåmärken på hela låren tills vi stannade igen och då jag skyndade mig och sätta mig på min plats igen. Han sa på engelska att det var hans plats varav jag skakade på huvudet, då skrattade hela bussen åt honom. Lite payback kände jag. Efter några timmar var det mörkt och där satt jag mitt i mörkaste Afrika, ingen kommunikation, ingen telefon. Det var jag och alla medresenärer som inte ville prata med mig. Började känna mig lite illa till mods. Helt plötsligt ser jag ett blinkande sken. Vi stannade till ute i bushen igen och på skylten stod Luxury pub. Jag såg några ögonvitor i mörkret och när jag klev av bussen stod ett gäng ungdomar och klappade händer och tittade på mig och ropade : MZUNGO MZUNGO MZUNGO NU SKA DE ÄTA UPP MIG – tänkte jag. Jag var inte så stöddig det ska jag lova men de åt inte upp mig utan jag gick in på puben, alla flyttade sig när jag kom in. Kände mig som en afrikansk gudinna i min färgglada klänning ;). Fram till bardisken och drog till med: THREE FANTA PLEASE! Skyndade mig tillbaka till min plats och efter 16 långa timmar med outhärdlig hetta var jag tillbaka i Dar Es Salaam. När jag klev av bussen var jag totalt utmattad, håret låg som klistrat längs pannan och jag var genomblöt av svett. Möttes av tre busschaufförer som busvisslade åt mig. Det var väl roligt  Tillbaka till Valhalla (området där jag bodde) och möttes av en man som var, inte direkt ursinning men enormt orolig. För att inga vita människor åker buss själv i Afrika. Det ska vara du till det., sa han till mig. Där satt jag och kände mig som ett trotsigt barn. Men jäklar i gatan vilken upplevelse. By the way: Mzungo betyder viting. Hello Africa med Dr Alban för mig alltid tillbaka till Afrika. Hello Africa, tell me how you doin ;)

I´m back - efter två års uppehåll ;)

Sisådär, nu kör jag igen. Tänk vad två år går fort! nu köööööööööööööör jag igen :)
HEJ PÅ ER!
 

En traditionell nyårsafton ska det bli

Hallå Skansen! Dit ska vi åka i morgon och njuta av ett traditionellt nyårsfirande.
Ring klocka ring!
Äntligen blir det live, det har jag velat gjort i många år!

Ett riktigt gott slut och ett riktigt Gott Nytt år önskar jag alla er som fortfarande läser min blogg!

Det börjar närma sig...

Den 11 december somnade min pappa in efter nästan sju års sjukdom i form av Alzheimer. Det är en fruktansvärd anhörigsjukdom. Att se min pappa tyna bort år efter år men ändå finnas fysiskt närvarande. Talet försvannn mer och mer, meningar blev till ett fåtal ord. Han slutade äta själv, han blev matad på slutet. Han kunde inte gå själv, han satt i rullstol samt att han hade blöjor.

Min fina & starka pappa. Han var min trygghet i livet. Han fanns alltid tillhands med sin positiva attityd och "det löser sig". En stabil pappa som gjorde allt för mig.

Det går inte en dag utan att jag tänker på honom. Jag saknar honom varje dag. Vetskapen om att våra föräldrar faktiskt ska dö en dag, förtränger nog vi fast vi är fullt medvetna. Jag är så glad och tacksam att jag fick en underbar pappa och att jag hann säga ALLT jag ville säga innan han somnade in för gott. Jag fick tala om hur mycket jag älskade honom, hur mycket han betydde för mig. Under alla år av hans sjukdom log han alltid när jag kom och hälsade på honom. Den sista gången jag träffade honom log han inte, då förstod jag att stunden snart var inne.

Alzheimer är en för jävlig sjukdom. Det är en anhörigsjukdom som gör att vi anhöriga dör inombords när vi slutar kommunicera med en person som vi älskar högt. Innan pappa försvann in i sjukdomen pendlade han mellan att vara klar i tankarna och att försvinna in i sjukdomen. Då vart jag ledsen när han fick sina vanföreställningar. Idag kan jag le åt det. När han berättade att det satt älgar, apor och andra djur i träden. På slutet höll jag bara med och sa: jag undrar hur älgarna har kommit dit?

På årsdagen kommer jag naturligtvis att bege mig till minneslunden med min Iphone i högsta hugg. Jag ska spela "In The Mood" med Glenn Miller. Det ska jag göra varje år den 11 december samtidigt som tårarna rinner av saknad.

Du var bäst Lennart Kajving!


Loppis - 19:e och 20:e november



Grattis till Fredags lokaler på Flottiljgatan 59.
Lördag och söndag 10.00-15.00

Vi är fyra tjejer som säljer allt ifrån kläder, skor, porslin, väggord, frostade fönster mm.

Sprid gärna vidare!
Hjärtligt välkomna

Klicka på länken så får du vägbeskrivning:

http://www.hitta.se/largemap.aspx?var=Flottiljgatan+59+V%E4ster%E5s


Tänker du utanför boxen?

Laila Bagge vilken genuin kvinna. Personligen tycker jag hon ger ett ödmjukt intryck när jag ser henne i Idol och efter denna kväll är hon en förebild, framförallt när det gäller hennes målmedvetenhet och drivkraft.

Vem hade anat att hon flyttade hemifrån när hon var 15 år? Varit på soc?

Fascinerande att bli uppringd av Motown och möta självaste Diana Ross i unga år. Idag har hon fyra företag som hon driver och hon gör det förbaskat bra.

Vad hon har kämpat denna kvinna för att befinna sig där hon är idag.

Höggravid fångar hon alla kvinnors uppmärksamhet och jag lägger ytterligare en förebild till mitt register.

Att tänka utanför boxen? Gör vi det? Det är så himla modernt :) Tänk efter, vad anser du om en människa gör en totalomvändning? Göra annorlunda saker som du själv aldrig skulle göra? Jag fascineras och inspireras av människors tänkande utanför den förbannande boxen. Visst smågalen har jag alltid varit och det tackar jag för. Jag vill inte vakna upp om 20 år och tänka "vad bra du har tänkt likadant i 20 år"!

Hon nämner humor, något som jag förespråkar. Vad vore livet utan humor? I rätt läge förstås. Vad är mer energivande än ett gapskratt? Många människor glömmer bort att skratta. Jag är säker på att vi förlänger vår livslängd för varje asgarv!

Kort och gott!

HEJA LAILA BAGGE


BYE BYE bloggen

Nu lägger jag ner min blogg.
TACK alla som har läst den under alla år!


Mitt 2010



Jag fyllde 50 och firade det med en sjudundrande fest, massa trevliga människor. Glädje, livskvalitet och underbart.





VILKEN HEJARKLACK!



Tjejerna från Dansverkstan var suveräna i sin dansuppvisning.
Vilken bra start på året!



en 50-årspresent var en tripp till Stockholm



presenten blev en direktsändning i Let´s dance!
UNDERBAR KVÄLL!





Guldstänk i mars





Min 50-årspresent blev en resa till Fuerteventura



Det blåste friskt men solen sken på oss



Jag och Mollan drog till Globen och såg Lady Gaga - vilken stjärna.
Ett jävla drag på ren svenska!
♪ Ra Ra Raaa. Roma Ro Ma Ma. Ga Ga Ooh La La ♪



vi firade en 50-åring till, en härlig försommarkväll!



Konfirmation i Gideonsbergskyrkan



Det blev en tur till Grinda, äntligen Stockholms skärgård!



Vackra vyer på Grinda



en trevlig räkkryss på Mälaren



Vilket härligt gäng! En riktig toppenkväll!



Drog upp till Stockholm och premiären på "Allsång på Skansen"



Vilken toppenkväll vi hade!



Drog till Strömsholm och lyssnade på Winnerbäck, det var en magisk kväll.
Fett chill :))





En härlig sommarkväll på Circus med fina vänner



Sommaravslutning med Marknadsföreningen



En liten tripp till Trosa



Drog en tripp till Nora och åt lunch i en tågkupé. Den dagen regnade det massor!



Pridefestivalen



En mysig dag, fick tyvärr åka hem, migränen gick inte att hålla i schakt :-(



Mollan och jag tog ett par dagar i Riga



En skön och varm sommardag inne i det pittoreska Riga



vi hade det så himla mysigt!



Var och firade en 40-åring



Just Dance i Västerås - vilken höjdarkväll!
Det skålades friskt!
Betongkeps dagen därpå? Det kan ni fethaja :))



Tog en tripp till Uppsala och träffade mina godingar Lotta & Anna



Besök från Växjö, Mollys barndomskompis och min gamla vän.
Vi hade en mycket trevlig helg!



"man får inte roligare än vad man gör sig"


Besök av min från Frankrike av min älskade Eva


Fick input av Mia Törnblom


Kanelbullens dag med Eva



Yes We Can på Pluto
en trevlig kväll med skitbra musik




Modevisning med Gina Tricot på Kulturstiftelsen Arty




Lite annorlunda, lite speciellt men kul var det



mitt favoritcitat "det som inte dödar härdar"





Så kom det oväntade: "Så Mycket Bättre" ett TV-program som gick rakt in i mitt hjärta. Det var glädje, empati, underbart, suveräna tolkningaryou name it. VÄRLDSKLASS med andra ord. Tillsammans med trevligt sällskap var jag bänkad lördag efter lördag!

♪♪♪  
jag rimmar på från undergroundnivå
siktar mot toppen så långt jag kan nå
Åh jag, kommer in rullar hårt i stockholmsterräng
det är titeln jag vill åt jag är, jag är
♪♪♪ 

http://www.youtube.com/watch?v=X4c2xI4WGVE



Ditt fina leende gav oss massor av energi & kraft
Tack för alla fantastiska år vi haft

I våra hjärtan du alltid kommer finnas kvar
och där vi våra härliga minnen spar

Du gav oss kärlek, glädje och mod
Du var så vänlig och god

Dina fina ögon har slutits för gott
Du lugn & ro har fått

Via i frid älskade Make, Pappa och Morfar

(Lotta Kajving, 2010-12-13)


♥♥♥ Vila i frid min älskade pappa ♥♥♥

  • Min pappa somnade in 11 december 2010 efter många många års sjukdom. Det har varit en turbulent tid. I början när han försvann in i sjukdomen och var klar var den jobbigaste tiden. När han gick hemifrån och virrade bort sig, polisen fick hämta honom för han kom inte ihåg vägen hem. Sen försvann han mer och mer in i sjukdomen. De sista åren har han inte kommunicerat alls. Försök tänk efter hur det är och se en person som man älskar så mycket, sitta i rullstol, inte kan prata, ha blöjor och inte kan gå?

    Jag är tacksam för alla fina år vi fick tillsammans. Jag väljer och se alla goda stunder tillsammans, för de var många. Min pappa var så generös och godhjärtad, han var glad och hjälpsam. En underbar människa. ÄNTLIGEN har han fått ro och i mig infinner sig ett enormt lugn. Vila i frid min älskade älskade pappa!

    Glöm inte Alzheimer-forskningen 901119-8

    ****

    Jag var i Tanzania och hälsade på en vän 1988, mitt livs resa, han somnade in dagen efter min pappa. Jag är evigt tacksam att han bjöd ner mig till Tanzania. Dessa minnen bär jag med mig hela livet



    Gott Nytt År från Blåsbos parkeringshus

    *****



    Mitt 2010 har varit mycket mycket bra med det vill jag säga att jag är lättad att min pappa äntligen fick somna in. Han hade inget värdigt liv på sluten, att se honom sitta som ett kolli är värre än att han inte finns vid min sida längre. Min pappa har format mig mycketmed tankar och värderingar och det tackar jag honom för!

    Jag har fått nytt jobb, återigen :)
    fått in energigivare i mitt liv, friska fläktar som förgyller mitt liv!
    Min älskade unge ger mig kärlek, glädje och tacksamhet!
    Två saker som jag har kommit till skott med under året som jag har velat gjort länge. Jag fick äntligen uppleva Stockholms skärgård och gå på midnattsmässa på julafton i Domkyrkan.
    Det finns flera saker på min lista som jag vill göra.
    Senare delen på året har jag fått in ömhet och närhet. Jag tankar på :))

    Livet är inte lätt alla gånger, det ska gudarna veta.
    Jag har tränat i många år för att komma dit jag är idag.
    När en obehaglig reaktion infinner sig i kroppen, ta emot den och låt den vila där.
    Det gör ont i bland men det är en del av livet.

    ****
    mina motton:
    Våga älska
    Om någon betyder väldigt mycket för dig, SÄG DET
    jag försöker hela tiden att vara förlåtande
    stötta människor som du bryr dig om, du kan inte stötta alla
    ge lite extra av dig själv, så människor inte tar dig för givet
    överraska med ett sms, ett mail eller varför inte lite härliga tulpaner

    GE AV DIG SJÄLV OCH DU FÅR MASSOR TILLBAKA, för det är jag tacksam av alla ni som ger mig kraft och styrka!

    Nu kör vi på, 2011 är här!
    det blir vad vi gör det till!


Ett vackert farväl

Idag har vi haft begravning för min älskade pappa. Vi fick gå in i kyrkan innan de började spelade. Kistan dekorerades med ett vackert foto. Vi hade valt att spela

"Time to say goodbye",
"Du vet väl om att du är värdefull"
"För kärlekens skull"
"Nu tändas tusen juleljus"
samt
"Stardust" (det var mamma och pappas låt)

Det var ett vackert avsked, musiken var så fantastiskt fin. Nu känner jag mig lättad, känns som jag tappat 10 kg. Jag har redan sörjt många år så det blev inte lika sorgligt.
Det var vackert, det var fridfullt, det var lättsamt!

Nu sover min pappa gott och slipper sitt lidande!


Det var tjugotvå år sedan - men vilka minnen

http://www.youtube.com/watch?v=pYImEf_-km0

Hello Africa!!

Tack för den fantastiska resan och att jag blev fick komma och hälsa på!

Vila i frid - TS


En dag tar allting slut!


Är det undra på att det är vackert på himlen?



Jag känner mig oerhört lättad, är glad och samtidigt har jag sorg.
Det är många känslor som ska samsas i mig.
Att vara stark handlar om att gråta när det behövs och det gör jag.
Jag skrattar åt fina minnen jag och min pappa har.
Min pappa har ALLTID varit mitt stora stöd här i livet, han har lärt mig massor.
Tack min älskade pappa för att du gav mig så mycket kärlek, glädje, stablitet!
Det jag minns mest är hans kommentar: "det löser sig alltid"
Min pappa tillhörde eliten, helt enkelt världsklass,
och jag känner en lättnad att han finns på en bättre plats,
han finns säkert på en sommaräng med massa gullvivor som var hans favoritblommor med en whiskey,
lyssnandes på Glenn Miller.

Tillsammans sållar han sig med de andra änglarna,
Sonia, Hadar, Carina, Bettan, Jonny, Göran.
Är det undra på att det är vackert på himlen när dessa stjärnor strålar över oss?


Mitt avsked

Ditt fina leende gav oss massor av energi & kraft
Tack för alla fantastiska år vi haft

I våra hjärtan du alltid kommer finnas kvar
och där vi våra härliga minnen spar

Du gav oss kärlek, glädje och mod
Du var så vänlig och god

Dina fina ögon har slutits för gott
Du lugn & ro har fått

Via i frid älskade Make, Pappa och Morfar

(Lotta Kajving, 2010-12-13)




♥♥♥ Vila i frid min älskade pappa ♥♥♥

Min pappa somnade in 11 december 2010 efter många många års sjukdom. Det har varit en turbulent tid. I början när han försvann in i sjukdomen och var klar var den jobbigaste tiden. När han gick hemifrån och virrade bort sig, polisen fick hämta honom för han kom inte ihåg vägen hem. Sen försvann han mer och mer in i sjukdomen. De sista åren har han inte kommunicerat alls. Försök tänk efter hur det är och se en person som man älskar så mycket, sitta i rullstol, inte kan prata, ha blöjor och inte kan gå?

Jag är tacksam för alla fina år vi fick tillsammans. Jag väljer och se alla goda stunder tillsammans, för de var många. Min pappa var så generös och godhjärtad, han var glad och hjälpsam. En underbar människa. ÄNTLIGEN har han fått ro och i mig infinner sig ett enormt lugn. Vila i frid min älskade älskade pappa!

Glöm inte Alzheimer-forskningen 901119-8


gillar 1, 2, 3 & 6 "lite fyran" - minst 5


Varför gråter inte Emma? rekommenderar ALLA att läsa den!

Mitt mail till Emma:

Jag hyllar och beundrar dig efter de grymma, bestialiska, vidriga morden i Arboga.
Din kamp för att få svar på alla dina frågor är beundransvärd, det måste vara den starka moderskänslan.
Att du orkar leva vidare är för mig en gåta! Det är de som gör dig till en STOR människa.

Vissa sekvenser i boken gjorde så fruktansvärt ont, när du vaknade upp på lasarettet, mötet med tyskan, dina rädslor, att du hela tiden kräktes, begravningen, minnesstunden men det värsta var när du skulle ta avsked av Max & Saga.

Boken är bland de värsta jag har läst! Jag kunde inte sträckläsa den, det gjorde för ont. Tårarna kom från och till men den värsta reaktionen kom när jag läst ut boken.

Du är beundransvärd, modig, empatisk, stark!
ALL kärlek till dig!
Kramar från mig

Tidigare inlägg
RSS 2.0