Jag är ingen slökorv längre :-)
Jamen sådär ja... vart fan tog värmen vägen? jag kilade i rask takt till skolan, visserligen gör jag alltid det, skolnörd som jag är. Det blåste polarvindar. Alltid när jag har fått smak på något härligt så försvinner det. Just nu vill jag bara sitta på en solstol och njuta. I påskpresent vill jag ha sol!
Äntligen har jag börjat ryckt upp mig. Jag har varit aktiv inom idrotten i stort sett hela mitt liv. Nu är jag bland de slöaste som finns på denna jord. Min karriär startade med friidrott. Jag var med i IFK Västerås och höll på med det mesta. Jag var inte lika bra som Carro K ...... men nästan :-) jag löpte häck i Rocklundahallen, stötte kula, hoppade längd. Min tränare ville att jag skulle satsa på 400 meter slätt. Trodde han ja... det är den värsta löpgrenen av alla. Från min friidrottskarriär har jag en bronsmedalj från uttagningen till Kalle Anka mästerskapet. Då var jag smal som en pinne och inte alls lik en rysk kulstöterska med regnskogar under armarna och trosa med pälskant. Jag lämnade friidrotten för att helt och hållet satsa på basketen. JÄVLAR I GATAN vad jag har sprungit i Rocklundaskogen för att inte tala om Björnön. Intervallträning 7 x 1,25 km, 3 x 2.5 km, 2 x 5 km och hör och häpna jag har sprungit milen ett antal gånger, löpning vid hoppbacken, trappan bakom fiket där har jag hoppat på ett ben, både höger och vänster, hoppa jämfota m m. Spänstträningen var grym. Många gånger har jag varit spyfärdig av all träning ändå höll jag på i "nästan" 15 år. Gud vad vältränad jag var. Envis som synden tog jag mig igenom träning efter träning. Jag har farit och flängt på träningsläger och matcher runt om i hela Sverige. I gamla idrottshallen tränade vi med Västerås Brottarklubb. Det var styrketräning som hette råga. Efter all den träning jag har hållt på med i alla år återfår jag inte den riktiga motivationen. Eller på ren svenska, jag är en riktig slökorv. Det positiva är att jag har bra grundkondition och är fortfarande förbannat envis. Nu har jag i alla fall börjat promenara en timme varje dag. En bra början. Kroppen är inte lika fit som den har varit men det är fan så svårt och acceptera. Nåväl, sen blir det till att träna gäddhäng och mage. FAN det är där det sätter sig. Kroppen förändras inte undra på att alla lyfter sig och grejar!
Äntligen har jag börjat ryckt upp mig. Jag har varit aktiv inom idrotten i stort sett hela mitt liv. Nu är jag bland de slöaste som finns på denna jord. Min karriär startade med friidrott. Jag var med i IFK Västerås och höll på med det mesta. Jag var inte lika bra som Carro K ...... men nästan :-) jag löpte häck i Rocklundahallen, stötte kula, hoppade längd. Min tränare ville att jag skulle satsa på 400 meter slätt. Trodde han ja... det är den värsta löpgrenen av alla. Från min friidrottskarriär har jag en bronsmedalj från uttagningen till Kalle Anka mästerskapet. Då var jag smal som en pinne och inte alls lik en rysk kulstöterska med regnskogar under armarna och trosa med pälskant. Jag lämnade friidrotten för att helt och hållet satsa på basketen. JÄVLAR I GATAN vad jag har sprungit i Rocklundaskogen för att inte tala om Björnön. Intervallträning 7 x 1,25 km, 3 x 2.5 km, 2 x 5 km och hör och häpna jag har sprungit milen ett antal gånger, löpning vid hoppbacken, trappan bakom fiket där har jag hoppat på ett ben, både höger och vänster, hoppa jämfota m m. Spänstträningen var grym. Många gånger har jag varit spyfärdig av all träning ändå höll jag på i "nästan" 15 år. Gud vad vältränad jag var. Envis som synden tog jag mig igenom träning efter träning. Jag har farit och flängt på träningsläger och matcher runt om i hela Sverige. I gamla idrottshallen tränade vi med Västerås Brottarklubb. Det var styrketräning som hette råga. Efter all den träning jag har hållt på med i alla år återfår jag inte den riktiga motivationen. Eller på ren svenska, jag är en riktig slökorv. Det positiva är att jag har bra grundkondition och är fortfarande förbannat envis. Nu har jag i alla fall börjat promenara en timme varje dag. En bra början. Kroppen är inte lika fit som den har varit men det är fan så svårt och acceptera. Nåväl, sen blir det till att träna gäddhäng och mage. FAN det är där det sätter sig. Kroppen förändras inte undra på att alla lyfter sig och grejar!
PÅ BEGÄRAN AV PAOLA :-)Det var tider de... jag var runt 30 här!!
och visst fan får man leva på gamla meriter !!
Bra flickor kommer till himmelen dåliga kommer hur långt som helst!
Tre positiva ting som har hänt idag:
1) promme i kylan
2) lunch med Molly och Sara
3) Träffat Viggo snart 1 år
Kommentarer
Trackback
