Ett hastigt uppvaknande
Väcktes av telefonen imorse. Det var mamma som ringde och berättade att pappa hade fått en propp. Det blev inget jobba av utan jag tog cykeln till Ankaret. Under cykelfärden gick tusen tankar igenom mitt huvud. Begravning, ringa släkten, berätta för Molly, gå igenom psalmer, fixa präst m m. Det var svårt att föreställa sig vad jag skulle få se när jag kom dit. Nåväl, pappa låg i sin säng, ganska medtagen men vid liv. Hans blick var tom och han såg väldigt väldigt trött ut. Tårarna bara rann och rann, säkert en halvtimme innan jag kunde samla ihop mig. Inte för att jag ställer det kravet att behöva samla ihop mig men jag vill få lite andrum. Alla tankar kom över mig, min uppväxttid med min älskade pappa. Han som alltid har varit hälsan själv. Pigg, glad, fräsch och en stor portion humor. Idrottsintresserad till max, alltid grönvitt i hans hjärta. Hela mitt liv har pappa alltid sagt "det ordnar sig". Snart kommer det inte ordna sig längre för jag tror inte min pappa har så länge kvar här i livet. Vi ska alla den vägen vandra men ändå värker det så i hjärtat. Vi vet hur livets gång är men när man väl blir drabbad så gör det så ont. Han ligger bara i sin säng och ser så livlös ut. Jag vill minnas min pappa som han var, full av liv och energi och alltid med glimten i ögat. Jag är ledsen men självklart är jag realistisk. Inte vill jag att han ska ligga som ett kolli år ut och år in. Det är inget värdigt avslut här i livet. Just nu är läget lite bättre men för hur länge till?
TUSEN TACK till alla er som har ringt idag, jag uppskattar verkligen ert stöd.
Tre positiva ting som har hänt idag:
1) promme
2) pizza
3) pappa är fortf vid liv
TUSEN TACK till alla er som har ringt idag, jag uppskattar verkligen ert stöd.
Tre positiva ting som har hänt idag:
1) promme
2) pizza
3) pappa är fortf vid liv
Kommentarer
Trackback
